Egna betraktelser och reflektioner
december 31, 2011 § Lämna en kommentar
… på året, morgonsolen gör sitt inträde. Kylan täcker mark och träd med en hinna av frost. Det är tyst, bara fåglarnas fladdrande vingslag påminner om att det finns en värld som snurrar vidare. I morgon är det en annan dag, ett annat år.
Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:
Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut / Ändra )
Du kommenterar med ditt Google-konto. ( Logga ut / Ändra )
Du kommenterar med ditt Twitter-konto. ( Logga ut / Ändra )
Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut / Ändra )
Ansluter till %s
Meddela mig om vidare kommentarer via e-post.
Meddela mig om nya inlägg via e-post.
« Be
Vilsna skuggor tynger … »
Du läser för närvarande Sista dagen … på Växande betraktelser.
Kommentera