Egna betraktelser och reflektioner
augusti 9, 2012 § Lämna en kommentar
Det kan vara svårt att få olika viljor att utvecklas åt samma håll. Men det finns en skönhet i att kunna kompromissa.
Taggad: barn, foto, hund, kompromiss
Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:
Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut / Ändra )
Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut / Ändra )
Ansluter till %s
Meddela mig om vidare kommentarer via e-post.
Meddela mig om nya inlägg via e-post.
Δ
« Tidvis är det skönt…
Smutsig gemenskap »
Du läser för närvarande Olika viljor på Växande betraktelser.
Kommentera