Egna betraktelser och reflektioner
september 4, 2015 § 1 kommentar
… känns som mest.
Taggad: ensamhet, mörker, natur, skog
Så finstämd och talande bild!
Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:
Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut / Ändra )
Du kommenterar med ditt Twitter-konto. ( Logga ut / Ändra )
Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut / Ändra )
Ansluter till %s
Meddela mig om vidare kommentarer via e-post.
Meddela mig om nya inlägg via e-post.
Δ
« Att utforska …
Att behöva slitas … »
Du läser för närvarande När ensamheten … på Växande betraktelser.
Så finstämd och talande bild!